Pappa du var min trygghet, mitt stöd i livet, och min stora förebild.
…och jag… jag fortsätter att fråga mig varför VARFÖR?
Varför blev du så arg på mig? Jag ville aldrig såra dig? VARFÖR- ville du inte tro mig? Jag försökte också, jag vill inte heller att…
Jag är så ledsen att jag inte orkade kämpa mer. Pappa, gode gud, läs detta. Förlåt..
Snälla ring mig- jag vågar inte
Din gulleJenna
1 svar so far ↓
Michaela // september 10, 2007 vid 4:41 e m
Jag får tårar i ögonen av det här